Jag har sedan den första boken "Gömda", skriven av Liza Marklund, varit helt fast i den serien och har köpt alla de efterföljande böckerna. Den första boken som hette Gömda har jag nu läst fler gånger än vad jag kan komma ihåg. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att älska den så mycket... Till största delen var det nog för att den var sanningsbaserad och att Mia´s (huvudpersonen i boken) öde var så otroligt fängslande och gripande. Så många gånger som jag har läst den boken och sen suttit fylld med förtvivlade känslor och ett ganska högt förakt mot de Svenska myndigheterna och vissa män med det ursprung som mannen i boken hade.

Nu har det ju som många redan sett kommit ut en annan bok av författaren Monica Antonsson som heter Mia-sanningen om gömda. Den här boken slår hål på det mesta som skrivs i boken Gömda och som jag förstår det så var det trots allt inte en sanningsbaserad bok trots allt... Ja, det låg väl ett visst uns av sanning i den men det mesta av verkligheten var friserad på ett för mig väldigt övertygande sätt.

Det är märkligt men jag känner mig väldigt besviken! Det låter säkert jättelöjligt men det känns som att en del av min verklighet också har försvunnit... Men det som känns mest är nog att jag känner mig väldigt lurad. Speciellt med tanke på att jag hela tiden har utgått från att det är en verklighetsbaserad bok om en verklig människas verkliga öde. Men min värld går ju som tur inte under pga detta men däremot så kommer jag ju vara mycket mer skeptiskt nästa gång jag läser en "sanningsbaserad" bok!


Boken som tydligen inte var så sann trots allt...

Godmorgon på er förresten :)

Puss